Livet.
Jag får en återkommande fråga av folk.
Hur kan du vara så lycklig trotts allt du varit med
om och orkar kämpa vidare?
Svaret är enkelt.
Jag är inte alltid på topp, även jag har mina dagar.
Dagar då det är extra jobbigt att kliva upp,
dagar då ett leende inte dyker upp på mina läppar,
dagar då jag varken vill äta eller prata,
dagar då jag bara vill ligga ner och gråta,
dagar då ångesten är enorm och man bara tänker,
varför, varför, varför var jag inte starkare?
Vid såna dagar, finns mina nära och kära alltid till
hands.
De vet exakt hur de ska handskas och agera
och hur de ska behandla mig.
Och det som får mig att käpa vidare och inte hamna
i ett svart hål är tanken, tanken att få bevisa för alla
hur stark jag egentligen är.
Visa de där, att de inte kommer att vinna och att de
aldrig kan komma åt mig.
Göra min älskade familj stolt och visa de min tacksamhet
genom att vara stark, som de vill att jag ska vara.
De dåliga dagar har med tiden blivit mindre och
kommer mer sällan och allt tack vara en man.
En man som ibland tar andan ur mig med bara en blick,
mannen som efter allt fick mig att känna mig vacker och
värdefull, mannen som gav mitt liv mening igen.
Jag tänker på honom, på oss, på våran framtid
och lyckan är återställd.
Dessa mörka dagar kommer dock inte att försvinna
så lätt men med hjälp och terapi, kommer de
förhoppningsvist att falla i glömska.
Det kommer ta tid, veckor, månader, kanske till och med år,
men jag kommer att övervinna de, övervinna de alla.
Att visa sig svag inför de som vill en illa, är ett ge de
segern och det tänker jag aldrig unna de.
Så därför har jag valt att vända allt till det positiva och
jag tänker komma någonvart i livet, inte stå och stampa.
För all skit har ändå tagit mig till var jag är idag,
till denna underbara man jag har vid min sida.
Jag valde att leva, jag valde det före helvetet jag
var i, jag valde livet och det här är livet!
Det vackraste jag varit med om i mitt liv är att få bli
älskad av dig.
Kommentarer
Trackback
