Piggy.
I helgen har papi varit här och
hälsat på, passat på när han jobbar
söderut:-)
På tisdag kommer han förbi igen på
hemvägen och sover över en natt till!
Jag vill nu bara att bebis ska komma
ut!
Så jag kan gosa och pussa och bara
få titta på denna fantastiska människa.
Bebisen kommer vara vacker utan dess
like;-)
När pappa kom så tog han med sig min
Gris.
En stor mjukis Gris som jag fick när jag
fyllde 1 år och nu ska bebisen få den
av mig:-D
Jag älskar Grisen, han är så fin!
Här ligger han och snosar på
magen, han hälsar på bebisen!
Han är vaccinerad, så det är lungt!;-)
Red.
Och så här ser jag ut nu efter gårdagens lååååånga och minst sagt
intensiva process och experimentering.
Love you Pauline (svägerskan min) som gjorde mig red;-)
Vänner.
Maria & Jenny. Elin & Luisa.
J & E. Jag & min "kusin", förstår ni inte? Don´t bother.
Systrarna.
Som att jag skulle sluta
blogga för idioters skull.
Njaaa, skulle som inte tro det.
Men fortsätt ni, varsågod!
NI gräver bara djupare och djupare...
Nåja, dagens inlägg måste
jag då tillägna mina fina vänner.
De som gör ens tillvaro lite extra
glittrig.
Jag har många vänner, men just
idag ska jag lyfta upp ett gäng tjejer
som jag har nära, som finns här
omkring, inte allt för långt bort.
De här underbara tjejerna gav mig
den bästa möhippan ever!
En dag som jag aldrig kommer
att glömma och föralltid
kommer att värna om.
De bjöd mig på spa och en super
middag och en dunder fin present
till både mig och bebisen.
Sånna tjejer är unika och kommer
i begränsad upplaga.
De är vackra som diamanter och
just as shiny!
Först har vi lilla Luisa som jag har
växt upp med.
Jag ser henne som lite mer än en vän
och mer som en släkting, en syster eller
kusin helt enkelt, brukar presentera henne
som kusin:-)
Vi har firat oändliga jular och andra
festligheter ihop, precis som en enda
stor familj, Pérez och Montoyas.
På bilden är jag ca 5 och Luisa 2.
Sen kommer Maria, min "syster".
Hon har värnat om mig och tagit hand
om mig under mina svåraste tider.
Hon öppnade sin famn och sitt hem för mig.
Jag är oändligt tacksam.
Bilden är från slutet av 06 eller början av 07.
Den var dock pre Uppsala, pre bröllop och
bebis iallafall:-)
Och så dök söta Jenny upp i mitt liv.
Maria presenterade oss.
Våran egna Samantha.
Det klickade till på en gång.
Denna dalatös kan få den gråaste
dagen att skina med sitt skratt:-)
Vi ligger på soffan och gör det vi gillar
mest, dummar oss;-)
Och så Marias lilla syster Elin.
En tjej med krut, glödande het krut!
Jag försöker vara en big sis till Elin
eller vill vara det iaf:-)
Läxa upp och ge råd, jag har ingen egen
lilla´syster, så jag lånar Marias:-)
Bilden från när Elin precis flyttat in hos Maria
och tog över min plats som roomie, för snart
ett år sen.
...
Är det det ni vill?
Skrämma bort mig med era hot och trakasserier?
Helt sjukt, hoppa på mig om
ni vill, jag bryr mig inte.
Men att attackera mitt ofödda barn
och man!
Varför????
Vad har de med er att göra?
Jag har sparat alla ip nr och skickat
vidare till personerna som hjälpte
mig för ett år sen angående fallet.
Att skriva att ni vet min mans arbetsplats
och ska dit och hälsa på honom "in real
life" och ..., är ett hot.
Att ni vet var vi bor och ska ...., är ett hot.
Det säger till och med de professionela,
min advokat bla som jag har kontakt med
och som har hjälpt mig hur mycket som
helst.
Att skriva saker som att jag ska bli knäpp
och skada mitt barn, att jag kommer att
kanske till och med döda mitt barn osv.
Och att dra in andra medlemmar i min familj
dessutom, varför?
Ni är ju RIKTIGT sjuka i huvudet.
Hoppa på mig, förolämpa mig bäst ni vill.
Men att hota min man och mitt barn och
önska de båda död och ont.
Ni är ju inte friska någonstans!
Jag har lämnat er bakom mig, varför gör inte
ni detsamma??
Säg mig, vad vinner ni på det?
Ni vill bara skrämmas men vinner inget på det
då ni kommer att få stå till svars i slutändan.
Och ja, ni vet var min man jobbar och var vi bor.
Vad ska ni göra?
Ni fattar nog inte men trots att den rättsliga processen
är över, finns det en hotbild över mig
på grund av vissa personer.
Jag har blivit erbjuden besöksförbud och till och med
skyddad identitet, vilket jag vägrade ta, då jag vägrar
gömma mig då jag ej felat.
Jag har fått byta nummer två gånger.
Byta mail adress.
Och jag har fått en hel del hjälpmedel
och kontakt med fina människor som hjälper mig, allt
för att jag ska känna mig trygg.
Så tror ni att ni är smarta när ni hotar mig här på
bloggen och lämnar en massa spår efter er?
Och självklart tror ni att jag sitter här och hittar på.
Varsågod tro ni det och fortsätt att trakassera och hota
här och lämna spår, så gräver ni bara en djupare
och djupare grav åt er själva.
Det blir bara jag som vinner på det i slutändan.
När ska ni växa upp och mogna, gå vidare med
era liv och lämna mig ifred?
Jag har gått vidare, lämnat och vänt ryggen till.
Hur länge till ska ni vara bittra?
NI som inte ens har med fallet att göra.
Nollåtta.
Jag är härmed en noll åtta
Lite blandade känslor faktist.
Kommer sakna att bo i Uppsala
jätte mycket.
Men kommer hänga där mycket
ändå.
Ny start, ny tag, ett helt nytt
f*cking amazing life!
Here we go!
