alexandrasliv

Jag minns första gången jag såg dig.
Jag var som trasigast och fulast då.
Jag var ett tomt, skadat och blödande skal.
Jag hade förlorat all hopp och tillförlit till omvärlden.
Jag var liten och förvirrad.
Jag visste varken in eller ut.
Jag visste framförallt inget om kärlek, äkta kärlek.

Jag minns när din blick mötte min och jag fylldes av innerlig lycka.
Jag minns första gången du tilltalade mig och hur jag inte kunde sluta le.
Jag minns hur jag hittade på ursäkter för att få se dig igen.
Jag minns första kyssen, första beröringen, första natten.
Jag minns det så klart som det klaraste vatten.

Jag minns hur du trotts alla mina sår, mina ärr, mitt bagage,
trotts min trasiga själ, trotts min hopplöshet, trotts min brist på tillit,
trotts allt i mitt tidigare liv valde att säga:
" Jag älskar dig Alexandra, jag älskar dig. "