alexandrasliv

Dagen började dåligt, en sån där mörk dag.
Det nästan gjorde ont i kroppen.
Jag längtade så efter mamma, pappa, bror
och vovvarna.
Tänker mycket på bror och får bara ångest.
Lilla älskade pojke, en dag kommer du att
förstå.
Jag älskar dig mer än du någonsin kan förstå
och jag kan visa.
Glöm aldrig, att det var jag som ville ha dig mest,
som "beställde" dig och att när du kom till världen
var jag övertygad om att du verkligen bara var min.
Synd att du inte minns hur jag brukade ta dig och
lägga dig i mina dockvagnar och promenera med
dig runt i lägenheten och hur jag brukade klä ut
dig till allt möligt och du var så snäll och lät mig
hålla på.
På den tiden hette jag Andesanda.
Du gör mig så stolt, finns ingen stoltare syster i
världen, glöm aldrig det.
Älskar dig Jafael.


Sen vände det sakta, det ljusnade, bara av
dessa fina människors närvaro.
Och de som finns längre bort och
älskar en.

Min terapeut ringde också och vi pratade lite.
Hon är en ängel.

Och sen hörde lill gumman Luisa av sig,
lyckan var fullbordad!


" Dale un dale! "
                     - Rafi